Ilt

Infektiös laryngotrakeit (ILT)

ILT är en smittsam virussjukdom (alphaherpesvirus) hos höns,fasan, rapphöns och påfågel.

ILT diagnostiserades första gången i Sverige 1940 och sjukdomen förekom sporadiskt fram till 1959. Efter ett långt uppehåll hittades ILT åter 1996 och därefter har nya fall upptäckts varje år.

I Sverige förkommer ILT huvudsakligen hos hobbyhöns. En del av ILT-utbrotten har inträffat hos rashöns efter att fåglarna varit på utställning, men de flesta har inträffat efter inköp av nya höns. Utbrotten har varit spridda över stora delar av landet.

ILT-virus har sannolikt ganska stor spridning i Sverige bland hobbyhöns. 1996 genomfördes en antikroppsundersökning i ägg från 58 olika hobbyflockar (rashöns) från södra Sverige. Antikroppar påvisades i nästan var femte flock (19 procent).

 Sjukdomssymtom

Hela flocken eller ett fåtal djur i en flock kan drabbas. Mest allvarliga symptom ses hos vuxna fåglar. Inkubationstiden (tiden från smitta till utbruten sjukdom) är normalt fyra till tolv dygn, men kan vara betydligt längre. Graden av sjukdom kan variera från inga symtom alls till grava sjukdomstecken och hög dödlighet. Symptomen förvärras om fåglarna samtidigt drabbas av en annan luftvägssjukdom, till exempel mykoplasmainfektion.

Symptomen vid ett akut ILT-utbrott består av näsflöde, tårflöde och hosta. Upphostat slem och blod kan ofta ses runt näsöppningarna, i fjädrarna och på inredning och väggar i hönshuset. Fåglarna har ofta svårt att andas (gapar, rosslar och kippar efter luft) och skakar på huvudet. Ibland piper det om fågeln när den andas.

Fåglarna sitter stilla med uppburrad fjäderdräkt och värpningen minskar. Ibland hinner fåglarna dö innan man ser några sjukdomssymptom.

Dödligheten kan i vissa fall bli hög (upp till 70 procent). Dödsorsaken är i regel kvävning genom att en propp med var, slem, blod och död slemhinna fastnar i luftstrupen och hindrar passage av andningsluften.

Diagnos 

Vid ett akut sjukdomsutbrott kan diagnosen ILT bara ställas genom obduktion och mikroskopisk undersökning. Vid obduktionen syns förändringar i struphuvudets och luftstrupens slemhinna i form av blödningar eller var och avstött, död slemhinna (Bild). Diagnosen kan oftast, men inte alltid, fastställas genom mikroskopisk undersökning av den skadade vävnaden. 

En tid efter smittillfället får fågeln antikroppar (immunglobuliner) mot ILT-virus vilket kan utnyttjas för att ställa en diagnos. Både blod och ägg kan undersökas. Förekomst av antikroppar i blod eller ägg visar att fågeln träffat på ILT-virus tidigare i livet, men det går inte att avgöra om fågeln sprider smitta.

Om man vill ta reda på om ILT-smitta finns i en hönsflock är det viktigt att undersöka blod eller ägg från flera djur i flocken. Ju fler prov som undersöks desto säkrare blir resultatet.

Behandling

Det går inte att behandla fåglar mot ILT. Gravt sjuka djur bör avlivas av djurskyddsskäl medan lindrigare angripna djur tillfrisknar i regel spontant.

Smittspridning

Smittspridning av ILT-virus sker framförallt genom direkt kontakt (sekret) mellan fåglarna. Virus kan överleva en kort tid i omgivningen och kan därför överföras till fåglarna indirekt via till exempel människor, husdjur och redskap. Luftburen smitta över korta avstånd kan förekomma (till exempel i ett ventilerat utrymme). Fåglar kan vara smittbärare och smitta andra höns under lång tid trots att de ser friska ut. Smittan kan därför spridas om man råkar köpa till synes helt friska smittbärare som blandas med oskyddade höns.

ILT smittar inte via ägg som desinfekterats och kläckts i maskin.